Byggnadsminnesförklaring av Ryttarens torvströfabrik

Fastigheterna Falköping Guddarp 1:27, Yllestad 8:4, Yllestad 8:15 med flera i

Yllestads socken, Falköpings kommun, Västra Götalands län, samt fastigheterna Mullsjö Ljunghem 4:2 och Mullsjö Ingarp 1:5 – 6 i Mullsjö kommun, Jönköpings län

Beslut

Länsstyrelsen i Västra Götalands län förklarar med stöd av 3 kap 1 § lagen om kulturminnen m m (1988:950) den del av Ryttarens torvströfabrik som är belägen i Falköpings kommun, i enlighet med karta (bil.1), för byggnadsminne.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förklarar med stöd av 3 kap 1 § lagen om kulturminnen m m (1988:950) den del av Ryttarens torvströfabrik som är belägen i Mullsjö kommun, i enlighet med karta (bil.1), för byggnadsminne

Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Länsstyrelsen i Jönköpings län meddelar enligt 3 kap 2 § samma lag följande skyddsbestämmelser för respektive område i enlighet med karta (bil.1):

 

Byggnaderna

1. Byggnaderna i förteckning (bil.2) och på situationsplan (bil.3) numrerade 1 – 10 samt 12 får inte rivas, flyttas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras. Byggnadernas fasadbeklädnad och takbeläggning får inte bytas ut.
   
   
2. I byggnaderna 1 – 3 samt 5 får ingrepp i stomme eller ändring av rumsindelning inte göras.
   
   
3. I byggnaderna 1 – 3 får inte äldre fast inredning såsom vägg- och takpanel, dörrar, bänkar, skåp och dylikt flyttas, ändras, övertäckas eller övermålas.
   
   
4. Maskiner och annan utrustning, som tillförts fastigheten och använts i verksamheten, ska bevaras.
   
   
5. Byggnaderna 1 – 3 utgörs av produktionslokaler med bevarad fast inredning som berättar om tidigare verksamheter. Denna ska underhållas i brukbart skick och så långt möjligt integreras i den fortsatta användningen av lokalerna. Exempel på sådan inredning är:
• Torvströfabriken: linspel för uppfordring av torvvagnar, ewartskätting, torvrivare, mullkvarn, skopelevator, sikt, balpressar, säckpressar och samtliga remtransmissioner och betongfundament.
• Maskinhuset: elmotor med tillhörande axelledning, kompressor, svarv, remdriven pelarborrmaskin, ässja samt transformatorutrustning. 
• Sågen: cirkelsåg med elmotor, matarbord med sågtumställare och utblåsningsrör för sågspån.

6.I anslutning till byggnad 1 finns en uppfordringsramp och mellan byggnaderna 1 och 4 finns en rullbana för transport av säckar. Dessa båda transportsystem är mycket väsentliga för förståelsen av produktionsprocessen och ska därför underhållas med material och metoder som bevarar dess karaktär, utformning och kulturhistoriska värde.


7.Från fabriksområdet och ut på mossen går en 3,5 kilometer lång torvbana (på bilagda situationsplan numrerad 11). Den del som ligger på de fastigheter som omfattas av byggnadsminnet ska underhållas med material och metoder som bevarar dess karaktär, utformning och kulturhistoriska värde.

8.Byggnaderna ska underhållas så att de inte förfaller. Vård och underhållsarbeten ska utföras på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte minskar. Underhållet ska ske med material och metoder anpassade till byggnadernas egenart. Häri omfattas t.ex. byte och reparation av fasadpaneler, takmaterial, dörrar och fönster samt ommålning. Samråd med Länsstyrelsen i Västra Götalands län ska ske innan vårdarbeten påbörjas.

 

Skyddsområdet

 9.Skyddsområdet, markerat med heldragen linje på karta (bil.1), ska hållas i ett sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förvanskas. För torvbanan gäller ett skyddsområde på 10 meter på var sida om spåret. Samråd med behörig Länsstyrelse ska ske innan vårdarbeten påbörjas.

10. Området får inte ytterligare bebyggas eller på annat sätt förändras.

 

Redogörelse för ärendet

Fråga om byggnadsminnesförklaring av Ryttarens torvströfabrik väcktes av ägaren, Föreningen Ryttarens torvströfabrik. I föreningens skrivelse, som inkom till Länsstyrelsen i Västra Götalands län den 20 september 2001, föreslår föreningen att hela miljön runt Ryttarens torvströfabrik, innefattande samtliga byggnader, maskinell utrustning och torvbanan med lok och vagnar, förklaras som byggnadsminne. Föreningen motiverar sitt förslag med att Ryttarens miljö är unik och att hela området med både torvströfabriken, maskinhus, smedja, såg, smalspårjärnväg med lok och vagnar, bostadshus och övriga byggnader berättar om 1900-talets början då många torvfabriker anlades runt om i Sverige. Dessutom framhålls att Ryttaren är en av få kvarvarande torvströfabriker i Sverige, där den maskinella utrustningen fortfarande fungerar och därmed kan förevisas för besökare.

Ryttarens torvströfabriks kulturhistoriska värden har uppmärksammats i följande underlag. Anläggningen utpekades redan 1988 i ”Hus och miljöer på Falbygden. Kulturhistorisk inventering, Falköpings kommun” som en värdefull industrimiljö. Även i Falköpings kommuns översiktsplan för 1990 finns Ryttarens torvströfabrik med och beskrivs som ett ”område av lokalt intresse för kulturminnesvården”. Ryttaren har utförligt behandlats i en fempoängsuppsats vid Institutionen för kulturvård, Göteborgs universitet (1998). Forsviks Industriminnen genomförde 2004 på uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län en kulturhistorisk utredning, då även en kulturreservatsbildning diskuterades. I båda dessa arbeten framhålls torvströfabrikens stora kulturhistoriska värden. Anläggningen utsågs 2004 till årets industriminne av Svenska industriminnesföreningen. Länsstyrelserna har av tids- och resursskäl valt att enbart gå vidare med en byggnadsminnesförklaring.

Beskrivning av anläggningen, avgränsning av byggnadsminnet samt upprättande av skyddsbestämmelser har skett i samråd med Forsviks Industriminnen och Västergötlands museum, liksom med Föreningen Ryttarens torvströfabrik. Förslaget till skyddsbestämmelser har presenterats vid ett möte på plats i augusti 2007, dit berörda markägare var inbjudna. Banverket som inte hade möjlighet att delta, meddelade att man inte hade något att erinra emot förslaget. Vägföreningen ansåg att vägen kan ingå i byggnadsminnet. Från Föreningen Ryttarens torvströfabrik framhölls att man var angelägen om att spåret ut på mossen som används av föreningen skulle ingå i byggnadsminnet, med ett område på ömse sidor om spåret. De närvarande berörda markägarna hade inga invändningar emot ett skydd av spårområdet. Föreningen inkom 2009 med en karta som redovisar det spårområde som man vill ska ingå. Förslaget till skyddsområde har därefter utökats med spårområdet, vilket medfört att en del av byggnadsminnet ligger inom Mullsjö kommuns gränser och därmed i Jönköpings län. Forsviks Industriminnen har på uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götalands län gjort en byggnadsminnesdokumentation.

Förslag till skyddsbestämmelser har under 2011 översänts för synpunkter till berörda markägare och till Falköpings kommun, Västergötlands museum, Forsviks Industriminnen och Föreningen Ryttarens torvströfabrik. Inga invändningar från dessa har inkommit emot förslaget och inte heller mot utvidgningen med torvbanan.

Förslaget har också sänts till Trafikverket som har lämnat följande synpunkter. Ny bebyggelse får normalt inte tillkomma inom 30 meter från spårmitt. Den fortsatta driften, underhållet och utvecklingen av järnvägsanläggningen får inte försvåras i och med byggnadsminnesförklaringen och skyddsområdets avgränsning. Järnvägsfastigheten är enskilt område och obehörigt tillträde är olagligt, varför man förutsätter att gränsen till järnvägsfastigheten kommer att märkas ut ordentligt, exempelvis med staket. Även för elsäkerhet krävs avstånd på 6 eller 9 meter från spårmitt beroende på placeringen av kontaktledningsstolparna, vilket måste beaktas vid underhållsarbeten. Skyddsbestämmelserna får inte heller motverka Trafikverkets behov av röjning av växtlighet utmed järnvägen.

Sammanfattningsvis rekommenderar Trafikverket att ett stängsel sätts upp i gränsen mellan skyddsområdet och järnvägen, i samråd mellan föreningen och Trafikverket. För att underlätta skötseln av fastigheten Vistorp 10:1 som Trafikverket äger inom det föreslagna skyddsområdet, anser Trafikverket att frågan om föreningens köp av denna mark ska ingå i byggnadsminnesförklaringen.

Mot bakgrund av ovanstående redogörelse och med anledning av att endast en mindre del av hela anläggningen Ryttarens torvströfabrik ligger inom Jönköpings län, meddelar länsstyrelserna i Västra Götalands län och i Jönköpings län ett gemensamt beslut

 

Historik

Forsviks industriminnen gjorde i början av 2004 en kulturhistorisk utredning av Ryttarens torvströfabrik och Ryttarens mosse. Ur denna är följande historik (och byggnadsbeskrivningen, bil.2) hämtad.

År 1906 grundades Torvströaktiebolaget Ryttaren av Nils Hartelius. Detta var en följd av svenska statens satsning på att öka skördarna i det svenska jordbruket, bland annat genom att erbjuda fördelaktiga statliga lån för dem som ville starta tillverkning av torvströ, som sedan användes som jordförbättringsmedel. Andra användningsområden för torvströ var som strö till ladugårdar, utedass och städernas torvmullsklosetter. Detta eftersom torvströet har både hög uppsugningsförmåga och kan absorbera gaser såsom ammoniak. Torvströ kunde också användas som isoleringsmaterial i hus och för förvaring av exempelvis potatis, fisk och is.

I september 1906 beviljades Torvströaktiebolaget Ryttaren 60 000 kronor i statligt torvlån. Redan tidigare samma år hade arbetet inletts med att dika ut Ryttarens mosse, att bygga torvlador för torkning av torven och att bygga järnvägsspår för att underlätta transporterna av torven in till fabriken.

Själva fabriksanläggningen placerades precis intill järnvägen mellan Falköping och Nässjö. Närheten till denna järnväg var en viktig faktor för etableringen eftersom vägnätet ännu inte var utbyggt i denna trakt.

I december 1906 började Ryttarens torvströfabrik leverera torvströ. Då bestod fabriksbyggnaden av en torvlada för förvaring av lös torv, ett presshus där torven revs, siktades och pressades samt ett balmagasin. På fabriksområdet fanns också ett maskinhus av tegel – den enda byggnaden från 1906 som finns kvar ännu idag – samt en förmansbostad och en maskinistbostad.

Ett litet sågverk uppfördes intill maskinhuset. Där sågades träribb för emballeringen av balarna, virke för ladorna ute på mossen samt för torvbanans slipers. Sågverket flyttades senare till sin nuvarande plats strax norr om fabriken.

 

För att inhysa säsongsarbetarna under sommarens intensiva torvbärgningsarbete byggdes två baracker på vardera sidan om torvbanan i anslutning till mossen. Av dessa båda baracker återstår idag endast husgrunderna av natursten. För de fast anställda byggdes 1914 arbetarbostaden Bläckhornet, ett tvåvåningshus med fyra lägenheter.

 

Under 1916 startades tillverkning av träull för emballage och tillverkning av träullsplattor i en nybyggd träullsfabrik. Denna låg cirka 100 meter norr om torvströfabriken. År 1926 brann den ner, men byggdes upp igen på samma plats. Men då träullsfabriken brann ner för andra gången 1936 byggdes den istället upp strax söder om maskinhuset. Ryttarens träullstillverkning pågick fram till 1970-talet, då den flyttades till annan ort.

 

Torvströindustrin var som störst under första världskriget. Då fanns i Sverige ett hundratal fabriker med cirka 3 000 anställda. Därefter minskade denna industri – i synnerhet efter andra världskriget på grund av färre men större djurbesättningar, nya gödslingsmetoder och ökad användning av vattenklosetter. Minskningen pågick ända fram till början av 1960-talet då torven började användas som jordförbättringsmedel vid plantskolor och hos trädgårdsmästare. För Ryttarens del kompenserade man det minskade inhemska behovet av torvströ under 1930-talet och 1940-talet dels genom export till USA och dels genom alternativ verksamhet såsom sågning av SJ-slipers samt skogs och jordbruksarbete.

 

Ett generationsskifte ägde rum 1948. Då blev Nils Hartelius son, Hans Hartelius, verkställande direktör. Under 1964 övertogs Ryttaren av Hasselfors Garden och då ställdes produktionen om från bal- till säcktillverkning. Huvudinriktningen var att använda torven som jordförbättringsmedel, men stallströtillverkningen fortsatte ännu några år. Mot slutet av 1960-talet hade dock stallströtillverkningen gått tillbaka och i princip helt ersatts med produktion av det framgångsrika jordförbättringsmedlet Solmull, som Hasselfors tidigare hade utvecklat.

 

Under 1970-talet övergick man vid Ryttaren alltmer till att producera så kallad skogstorv, en torv med extra hög kvalitet som används vid landets skogsplantskolor. De följande åren sjönk produktionsvolymerna successivt. Detta i takt med att Ryttarens totalt tre mossar blev utbrutna, fabriken började bli gammal och personalstyrkan pensionerades. Den sista säcken i Ryttarens affärsmässiga produktion pressades i december 1997 och fabriken lades därefter ner våren 1998.

 

Inför denna nedläggning hade emellertid ett intresse för att bevara Ryttaren vuxit sig starkt i bygden. Detta intresse resulterade i att Föreningen Ryttarens Torvströfabrik bildades med syfte att bevara och utveckla Ryttaren som en industrihistoriskt intressant plats. I juni 1999 återinvigdes Ryttarens torvströfabrik, denna gång som ett arbetslivsmuseum och besöksmål.

Hasselfors Garden har sedan dess skänkt fabriksanläggningen (fastigheterna Falköping Guddarp 1:27, Falköping Yllestad 8:4, samtliga inventarier samt kvarvarande lok och vagnar) till föreningen.

 

Ett omfattande upprustningsarbete har genomförts vid Ryttarens torvströfabrik efter övertagandet. Upprustningen har bland annat omfattat renovering av flertalet byggnader, rekonstruktion av skorstenar, reparation av torvströfabrikens uppfordringsramp, ommålningsarbeten, fönsterrenovering och murningsarbeten. Den smalspåriga torvbanan underhålls kontinuerligt bland annat genom slipersbyten och justering av spårläge och skarvar.

Finansieringen av ovan nämnda arbeten kommer bland annat från Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Riksantikvarieämbetet, branschorganisationer inom svensk torvindustri, Västkuststiftelsen, Falköpings kommun samt privatpersoner. Föreningen Ryttarens torvströfabrik arbetar aktivt såväl med upprustning och underhåll av anläggningen som med guidade visningar för besökare. Idag kan Ryttarens besökare se hur det går till att producera torvströ i fabriken samt åka ut på torvbanan och titta på brytningsplatserna ute på mossen.

Motivering

Enligt 3 kap 1 § lagen om kulturminnen m m (SFS 1988:950) får Länsstyrelsen förklara en byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde för byggnadsminne.

 

Ryttarens torvströfabrik berättar om en av 1900-talets sällan omtalade agrara näringsgrenar och om de levnadsförhållanden som rådde vid dessa torvströfabriker. Bebyggelsen och maskinutrustningen speglar verksamheten från tidigt 1900-tal och fram till nutid. Fabrikens utformning är i stort sett densamma som vid starten 1906. Trots stora bränder, träullsfabriken brann 1926 och 1936 och torvströfabriken 1934 och 1946, har anläggningen byggts upp på samma sätt som tidigare. Utöver produktionslokalerna finns arbetarbostäderna på området kvar liksom matsalen/kokerskebostaden, affären och ekonomibyggnaderna.

 

Ryttarens torvströfabrik utgör också ett representativt exempel på den sparsamhet och strikt funktionsinriktade utformning som kännetecknar delar av landsbygdens industribyggande. Just avsaknaden av arkitektonisk utsmyckning och bebyggelsens enkelhet visar tydligt på det pragmatiska förhållningssätt som har satt stor prägel på svensk bebyggelse.

 

Sammantaget är Ryttarens torvströfabrik tillsammans med torvbanan på mossen en av landets få kvarvarande fabriksanläggningar i sitt slag. Anläggningen som helhet är i det närmaste intakt, den är fortfarande i funktionsdugligt skick och kan därmed tydligt synliggöra hela produktionsgången. Länsstyrelserna bedömer därför att Ryttarens torvströfabrik är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde och att den därför ska förklaras som byggnadsminne.

 

Enligt 3 kap 2 § lagen om kulturminnen m m ska Länsstyrelsen upprätta skyddsbestämmelser som anger hur byggnaden eller anläggningen ska vårdas och underhållas. Enligt 3 kap 3 § ska skyddsbestämmelserna så långt möjligt utformas i samförstånd med byggnadens ägare och ägare till kringliggande markområde. Beslutet med skyddsbestämmelser har tillkommit i samförstånd med Föreningen Ryttarens torvströfabrik och berörda markägare, och med hänsyn till ägarnas skäliga önskemål, i enlighet med 3 kap 3 §.

 

Länsstyrelserna delar Trafikverkets uppfattning att säkerhetsfrågorna är viktiga och att stängsel eller annan utmärkning kan behöva sättas upp mot järnvägen, utöver det som redan finns idag. Länsstyrelsen i Västra Götalands län kan medverka till att detta görs i samråd med Trafikverket och föreningen. Skyddsbestämmelserna bedöms inte motverka Trafikverkets behov av röjning utmed spårområdet. När det gäller överlåtelse av mark anser även Länsstyrelsen att det är önskvärt, men att denna fråga får lösas mellan Trafikverket och föreningen. Från föreningens sida har man framfört att det är en kostnadsfråga och att ett nyttjanderättsavtal kan vara ett alternativ. Överläggningar om köp eller avtal har inletts med Trafikverket.

 

Beslutet bidrar till att uppnå de svenska miljömålen.

 

Upplysningar

Nuvarande fastighetsägare framgår av sakägarförteckningen.

 

Om det finns särskilda skäl får behörig Länsstyrelse lämna tillstånd till att ett byggnadsminne ändras i strid mot skyddsbestämmelserna om åtgärderna är förenliga med bevarandet av byggnadsminnets kulturhistoriska värde.

 

Behörig Länsstyrelse får ställa skäliga villkor för tillståndet till ändring. Villkoren får bland annat avse hur ändringen ska utföras samt krav på dokumentation och antikvarisk kontroll och medverkan.

 

 

Hur man överklagar

Beslutet kan överklagas hos Förvaltningsrätten i Jönköping och sänds till Länsstyrelsen.

 

 

För Västra Götalands län har beslutet fattats av länsöverdirektör Agneta Kores. I den slutliga handläggningen av detta ärende har förutom föredraganden också länsantikvarie Karolina von Mentzer, antikvarie Mats Herklint och arkitekt Mehdi Vaziri och jurist Julia Balogh Jourak deltagit.

 

 

 

Agneta Kores

                                                                                       Eva Björkman

 

 

För Jönköpings län har beslutet fattats av t.f. länsrådet Anneli Wirtén. I den slutliga handläggningen av detta ärende har förutom föredraganden också chefsjurist Bengt Josefsson deltagit.

 

 

 

Anneli Wirtén

                                                                                       Bengt Ljung

 

 

 

Bilagor

Karta, bil. 1

Byggnadsbeskrivning, bil. 2

Situationsplan, bil. 3

Hur man överklagar hos förvaltningsrätten i Jönköping ( bil. formulär 02)

 

 

Kopia

Riksantikvarieämbetet + bilagor

Västergötlands museum + bilagor

Forsviks Industriminnen + bilagor

Falköpings kommun + bilagor

Samhällsbyggnadsenheten + bilagor

Kulturmiljöenheten + bilagor

Länsstyrelsen i Jönköpings län + bilagor

 

Efter laga kraft

Riksantikvarieämbetet (med laga kraftsbevis)

Fastighetsregistret, VicNatur/ÖVR, Kulturmiljöenheten, Mariestad