Torvmossar i Sverige

Efter senaste istidsperioden, för ungefär 12 000 år sedan startade tillväxten av mossar och den tillväxten fortgår än idag. Torvmarker bildas främst genom försumpning eller igenväxning av sjöar. Det är fuktälskande växter som etablerar sig och kväver all annan växtlighet. När vattenståndet höjs uppstår syrebrist och de döda växternas förmultning hämmas, torvbildningen har startat.

De växter som trivs i denna miljö är vitmossor (sphagnum) och olika starrarter (carex) men även fräken, tuvdun och bladvass är torvbildande arter. Myrarnas höjdtillväxt sker i ytan där också nedbrytningen påbörjas i och med att växter dör och ersätts av nya. Vid beräkningar har man kommit fram till en genomsnittlig nettotillväxt på ca 0,5 mm/år.

Sphagnum

Tuvdun

I vårt land är 10 miljoner hektar täckta av torv, med andra ord, uppgår torvförekomsten till 25% av landsarealen. Arealen på mossar och kärr med ett torvlager djupare än 30 cm, uppgår till 6,4 miljoner hektar. Det finns 9500 torvmarker som var för sig är större än 50 hektar. Dessa återfinns i praktiskt taget hela Sverige, även om de är vanligare i Småland, Bergslagen och Norrlands inland. Den beräknade volymen av torv i vårt land uppgår till 100 miljarder kubikmeter.

När man talar om torv är det främst bränntorv, eller energitorv som den numera benämns, och odlingstorv (torvströ), som avses. Odlingstorven är den torv som ligger närmast ytan och består av lågförmultnade växtdelar.

Användningsområdet var tidigare som strö i ladugårdar och torrklosetter, men efter att det på lantgårdarna installerades moderna utgödslingsanordningar och vattenklosetten blivit vanlig i hemmen, används torven numera som jord-förbättrings medel både för yrkesodlaren och oss vanliga amatörodlare.

Bränntorven är högförmultnad torv med ett stort energiinnehåll. Historiskt sett är det bränntorven som har använts under lång tid tillbaka som komplement till ved och andra bränslen. I dag används energitorven i stora fjärrvärmeverk.

 
 

Ryttarens torvmosse

foto Sven Söderqvist


Innan Ryttarmossen exploaterades var den en typisk högmosse. På en högmosse finns det tre olika områden som skiljer sig från varandra. Först har vi mossplanet som ligger i mossens centrala delar och utgör den största arealen av mossen.  Här sker den största tillväxten varvid mossplanet höjer sig, därav namnet högmosse.

 

Växtligheten utgörs av vitmossa och tuvdun, inga träd eller buskar trivs på mossplanet. Det andra området på högmossen är den så kallade mossranden som är betydligt torrare än mossplanet. Här är växtligheten frodigare och det finns tallar och ljungväxter. Från mossplanet och mossranden sker en avvattning till det tredje området på mossen som kallas för mosslaggen. 
I mosslaggen samlas allt vatten från den övriga mossen, men mosslaggen får även ta emot vatten från om-givande marker. Då detta vatten är mycket näringsrikt är växtligheten på mossranden kraftig.

Ryttarens torvmosse består av cirka 160 hektar mossmark. Mestadels är det den mer eller mindre oförmultnade torvmullen som har brutits men det finns, kanske främst i mosslaggen, inslag av den mer förmultnade bränntorven. Från det år då brytningen på Ryttarmossen startade, det var 1906, finns ett värderingsinstrument som beskriver torven närmare, där sägs det att:
"Torven är af synnerligen ljus och vacker beskaffenhet och utmärker sig för hög absorptionsförmåga."

Brytningen på Ryttarmossen pågick i cirka 80 år. Då var i princip all torv uppgrävd. Under hela den tid som brytning pågick har det varit handkraft som gällt. Upptagningen av torven tillgick på så sätt att man på höstarna med en speciell spade grävde och skar torvblock som mätte 45 cm på längden, 25 cm bred och ca 10 - 15 cm tjock.

Torvskärning ca 1908

Sedan fick torven ligga över vintern för att frystorka, då sprängdes växtdelarna sönder och torven fick därmed en bättre upp-sugningsförmåga. I början på maj vändes torvstyckena. Nästa moment var kupningen som innebar att man staplade torven i pyramidliknande luftiga högar. Om våren varit solig och varm, var det i början på juni dags för skörd.

Skördetiden var en hektisk tid för mossens arbetare, det gällde då att få den sol-torkade torven under tak i de på mossen liggande torvladorna. Nu räckte inte den ordinarie arbetsstyrkan, som i vanliga fall kunde vara ett tjugotal man, nej nu kunde det vara uppemot hundra män, kvinnor och barn som arbetade på mossen.

Kupor

Under depressionstiden på 30 - talet kom många kringvandrande vagabonder till Ryttaren och deltog i arbetet med skörden. För dem byggdes ett par baracker i moss-kanten, där de fick sova och kunde laga sin mat. Ja under några år fanns det faktiskt en matsal med en anställd kocka, där man för en billig penning kunde få lagad mat. Så tillgick arbetet på mossen under alla år. På sextio, sjuttio och åttiotalet var det mest skollediga ungdomar som skördade torven.

Torvbrytningen på Ryttarmossen upphörde 1990.
  

Kafferast utanför en torvlada
av Sven Söderqvist