Under årens gång har lok köpts till Ryttaren, de flesta har varit i bruk under tiden då fabriken var i produktion. Dock inte alla, det händer att vi får förfrågningar att förvara eller ta över lok och det gör vi gärna. Här kan du läsa om våra olika lok, när de har varit i bruk samt fakta om loken.
Från 1906 - 1913 användes hästar som dragare. Hästar användes tidvis även under krigsåren när tillgången på drivmedel var begränsad.
Bilden visar Johan Johansson som kör torv från mossen under krigsåren då bensin ej fanns att köpa. Hästen kom från Grimstorps gård och tillhörde arrendatorn på gården.
Varbergsloket
1913 inköptes ett lok från Varbergs Gjuteri och Mekaniska Verkstad. Troligen motsvarade inte loket de förväntningar man hade eftersom loket redan 1915 var till salu. Om loket verkligen blev sålt vid denna tidpunkt eller inte, förtäljer inte historien.
Möjligen kan Ryttaren varit utan lok åren mellan 1915 till 1919.
Warrantloket
1919 köptes ett 8 hk fotogenlok från Vara Mekaniska Verkstad. Loket kostade 6295 kronor, en ansenlig summa vid denna tid. Loket såldes 1925 till Stockaryds Torvströ AB för 900 kronor.
Bilden: Lokförare Ragnar Svensson bjuder barnen Maj, Allan och Birgit på en åktur. Bilden är troligen tagen 1924-1925
De sorgliga resterna av BB-loket, fotograferade på Ryttaren den 15 maj 1977. Foto: Janis Priedits
AD-loket
1924 köptes ett nytt lok. Denna gång från Hans Sommer A/S, Köpenhamn som var agent för Astro-Daimler i Sverige och Danmark. Loket var tillverkat hos Astro-Daimler i Wien och försett med en bensindriven motor på 6 hkr. Inköpskostnaden för detta lok var 2650 kronor. Loket skrotades omkring 1940.
Enligt uppgift hade Hans Sommer fram till 1923 sålt över 100 liknande lok i Sverige och Danmark.
BB-loket
Nästa lok inköptes till Ryttaren 1939 från Berg & Co. Mek. Verkstad i Lindesberg (Bergbolagen (BB)). Loket var då försett med en mindre luftkyld bensinmotor. Motorn byttes samma år mot en 2-cylindrig Pentamotor som försågs med gengasaggregat.
1941 konverterades loket för eldrift. Det utrustades då med Tudor ackumulatorer och en likströms motor från ASEA. Samtidigt påbyggdes en förarhytt. Loket användes ända fram till 1960-talet då det togs ur drift. På grund av den sämre aktionsradien användes loket för transporter från närliggande mossar medan Harteliusloket användes till de lång-väga transporterna från Ljunghemsmossen.
Loket stod sedan avställt några år för att så småningom skrotas. Underredet låg dock kvar vid Ryttaren fram till 1980-talets mitt då det överfördes till Frövi Industribanemuseum och sedermera försågs med ångpanna och ångmaskin.
Röde 1
Sommaren 1948 inlånades ett lok från Röde Mosse Torvströfabrik i Härlingstorp. Det var loket Röde 1 som fick göra ett gästspel på Ryttaren.
Produktionen gick då troligen på toppvarv i den, efter branden 1947, nyuppförda fabriken. Man var då tvungen att ta igen den produktion som förlorats under 1947 då torvproduktionen legat nere.
Att låna lok från andra torvfabriker var troligen inget problem. Samtidigt som man var konkurrenter på marknaden hade flera av de stora torvfabrikerna, bl.a. Ryttaren, Röde Mosse, Tore Mosse och Karbo, ett omfattande försäljningssamarbete genom Västra Torvströcentralen.
Loket tillverkades 1917 av Söderbloms Gjuteri AB i Eskilstuna. Det var då försett med en 10 hk fotogenmotor. Denna byttes senare ut mot en bensindriven Chevroletmotor. Av kylarens storlek att döma var loket 1948 försett med Chevroletmotor
Som framgår av bilderna hade man vissa svårigheter att hålla kvar loket på rälsen. Lastarlaget med Ryttarens ständige lokförare, Ragnar Svensson, i spetsen ser emellertid ut att ta saken med ro.
Se mer fakta under Röde 3.
Korta fakta om loket:
Byggår: 1917
Tillverkare: Söderbloms Gjuteri AB, Eskilstuna.
Ombyggd: Nya motorer, 1930-talet (Chevrolet), 1954 (VW boxer) och 2022 (VW boxer)
Spårvidd: 600 mm
Motor: VW boxer 25 hkr, magnettändning
Kraftöverföring: Mekanisk. Kedjedrift på samtliga hjul
Vikt: 2,3 ton
Största hastighet: Ca 10 km/tim
Söderbloms Gjuteri Aktiebolag tillverkade vid denna tid allt som överhuvudtaget kunde framställas på ett företag som hade både gjuteri och mekanisk verkstad: Lastbilar, lok, hissar, mejerianläggningar, kaminer, lokomobiler, ångmaskiner, förbränningsmotorer, pumpar, mm. mm.
Västergötland-Göteborgs Järnvägar, VGJ, köpte 1917 tre lok hos Söderbloms med 600 mm spårvidd. De var avsedda att användas på bolagets torvtäkt vid Röde mosse. Man eldade nämligen vid denna tid sina ånglok med torv eftersom landets avspärrning, orsakad av det pågående världskriget, skapat en brist på stenkol. Loken fick namnen Röde 1, 2 och 3. De var ursprungligen försedda med Söderbloms egna 2-cylindriga 10-hästkrafters fotogenmotorer. Dessa byttes senare mot Chevroletmotorer. På 50-talet monterades motorer från Volkswagen. Röde 1 gick en tid efter andra världskriget på Ryttarens mosse under något eller några år.
Röde 1 finns fortfarande kvar i sitt lokstall vid Röde mosse torvfabrik. Röde 2 är sedan länge skrotat. Troligen redan på slutet av 1940-talet.
Röde 3 flyttades på 1970-talet till Rubens maskinhistoriska samlingar som nu har låtit Ryttarens torvströfabrik få disponera loket.
Fotot till vänster visar provkörningen 2022 med den nyinstallerade motorn.
Förarmiljön
Motorn Volvo B-16
Harteliusloket
Korta fakta om loket:
Byggår: 1953-54
Tillverkare: Tillverkad på Ryttaren
Ombyggd: Byte till nuvarande motor 1968. Motorn renoverad runt 2001
Spårvidd: 600 mm
Motorer: Volvo B 16, 60 hkr. Elmotor Asea. Typ och tillverkningsår okänt. Likström
Generator: Asea typ K7. 70 volt likström. Effekt 11,7 kW. Tillverkad innan 1933
Kraftöverföring: Elektrisk-mekanisk. Kedjor från elmotorn driver alla fyra hjulen
Vikt: 1,3 ton
Största hastighet: Okänd
Övrigt: Smörjning av samtliga drivkedjor från förarhytten via rörledningar. Sandning av samtliga hjul från förarhytten via rörledningar.
Inför torvbanans utbyggnad, 1953-54, konstaterades att BB - lokets ackumulatorer inte hade kapacitet för de långa transporterna från Ljunghems- och Ekelundsmossarna. Att skaffa ett nytt lok blev således nödvändigt. Man beslöt att i egen regi tillverka ett lok. Uppdraget gick till ingenjör Måns Hartelius. Måns, broder till Ryttarens dåvarande VD Hans Hartelius, var verksam vid Volvo i Göteborg och där ansvarig för Volvos program för utveckling av militära fordon. Den sk. ”Valpen” är kanske Måns mest kända konstruktion.
Lokets chassi byggdes kring en stålram och försågs med individuell hjulupphängning för att nå maximal följsamhet på spåren och därmed slippa urspårningar. Som kraftkälla togs den 2-cylindriga Pentamotorn som tidigare suttit monterad i BB-loket. Kraftöverföringen gjordes elektrisk - mekanisk. Via en mellanaxel och kilremmar driver motorn en generator som alstrar ström till en elektrisk motor. Från den elektriska motorn överförs kraften via kedjor till hjulaxlarna.
Detta ger mjuka starter, ryckfri gång och steglös variation av hastigheten. Som överbyggnad användes träpanel som skruvades fast på stålramen.
EWL loket
Korta fakta om loket:
Byggår: 1943
Tillverkare: E. W. Lundströms Mekaniska Verkstads AB, Limhamn
Ombyggd: Ett antal motorbyten har genomförts under åren
Spårvidd: 600 mm
Motor: Mercedes 200, 4-cylindrig diesel
Kraftöverföring: Mekanisk. Kedjedrift på samtliga hjul
Vikt: ca 1000 kg
Största hastighet: Ca 8 km/tim
När Sydsvenska Kraft 1942 började bygga kraftstationen i Traryd beställde man arbetslok från E.W.Lundströms Mekaniska Verkstads AB i Limhamn. (EWL). Med säkerhet vet man att minst tre lok levererades: No 168/1942, No 169/1942 och No 175/1943. När kraftverksbygget var klart såldes loken vidare genom L.H Sandströms maskinaffär i Månsarp. (Sandströms var vid denna tid en stor förmedlare av industrimotorlok av alla de slag.) Alla loken kom att hamna på torvmossar.
168/1942 såldes till Bredmossens torvströfabrik, norr om Hallstahammar. 169/1942 såldes till Karbo torvströfabrik, Kinnarp. Detta lok köptes senare av Hasselfors Bruks AB och placerades på Ryttaren. Loket finns numera på industribanemuséet i Frövi.
Lok 175/1943, som idag finns på Ryttaren, såldes genom Sandströms 1957 till Fälhults torvströfabrik i Älmhult. 1983 köptes loket av AB Sejle Myr, Kärraboda. När dåvarande ägaren till Sejle myr, Sune Persson, 2002 sålde torvtäkten till Uni-Torv Jiffy erbjöds loket till Ryttaren. Under tiden i Fälhult var loket utrustat med en 6-cylindrig bensinmotor från Volvo. Denna motor byttes under tiden i Sejle myr ut mot en 4-cylindrig dieselmotor från Mercedes. En motor som fortfarande sitter i loket och fungerar väl.
På Ryttaren används loket främst till att dra arbetstågen på banan.
AGV loket
AGV-loket fotograferat vid Stockås gamla torvströfabrik. Bilden är tagen av Lennart Isaksson den 30/8 1980.
Bilden finns i Janis Priedits arkiv.
Korta fakta om loket:
Byggår: 1977. Typ DHL-3-TM. Tillverkningsnummer 805
Tillverkare: AB Gävle Vagnverkstad, AGV
Ombyggd: Motorn renoverad 2006
Spårvidd: 600 mm
Motor: Deutz, tvåcylindrig dieselmotor, 23 hkr
Kraftöverföring: Hydrostatisk till en horisontellt monterad växellåda på bakaxeln. Drivningen av
framaxeln sker via en kedja från bakaxeln
Vikt: 1400 kg
Största hastighet: Ca 8 km/tim
Ageve DHL-3-TM. Tillverkningsnummer 805/1977. Loket beställdes 1977 till Hasselfors fabrik i Stockås. Loket levererades troligen 1978. Loket var det första i en tänkt serie av tolv lok som skulle ersätta redan befintliga äldre lok av skiftande kvalitet som fanns på Hasselfors olika mossar. Av detta blev intet då man i stället övergick till specialbyggda maskiner med gummihjul och Ryttarens lok är det enda som levererades. Loket tjänstgjorde vid Stockås fram till dess de rälsburna transporterna upphörde där. Troligen efter branden 1982. Loket överfördes därefter till torvtäkten i Sandhagen där det användes tills stycketorvbrytningen upphörde 1998. Loket stod sedan avställt vid Sandhagen fram till 2006 då det överflyttades till Ryttaren. Lokets motor har därefter renoverats och de sönderslagna fönstren ersatts med nya. Loket används både till våra arbetståg och som dragkraft till våra tåg för besökare som ska en tur ut på mossen.
Hasselforsloket
Korta fakta om loket:
Byggår: 1942
Tillverkare: Nora Bil- och Motorverkstad
Ombyggd: 1958 av Hasselfors Bruk. Ursprungligen batterilok
Spårvidd: 600 mm. Ursprungligen 500 mm
Motor: Volkswagen industrimotor på 25 hkr
Kraftöverföring: Mekanisk. 4-växlad växellåda samt en separat växellåda för fram och back. Kedjedrift på samtliga hjul
Vikt: ca 700–800 kg
Största hastighet: Ca 8 km/tim
Loket byggdes på Nora Bil- & Motorverkstad. Hasselfors beställde i början av 1940-talet två
likadana lok därifrån till sina torvfabriker i Porla och Stockås. På grund av bränslebristen under
det då pågående världskriget utrustades loken för batteridrift. Spårvidden var ursprungligen 500
mm på båda loken. Loket fick sitt nuvarande utseende vid Hasselfors Bruks reparationsverkstad i
Eda 1958. Loket byggdes så lätt som möjligt (ung. 700–800 kg), anpassat till förhållandena på
den då nyöppnade Sandhagsmossen i Närke. Troligen behölls batteridriften till en början men
spårvidden ändrades till 600 mm. Hasselforsloket lånades in år 2000 från Hasselfors Garden att
användas som reservlok vid Ryttaren. Loket skänktes senare till Ryttaren.
Korta fakta om loket:
Byggår: 1945
Tillverkare: A. Selanders Mekaniska Verkstad, Bjärnum
Ombyggd: 1966 och 1983
Spårvidd: 600 mm
Motor: Deutz, 2-cylindrig, 23 hkr
Kraftöverföring: Hydrostatisk
Vikt: 2,5 ton
Största hastighet: Ca 8 km/tim
Loket byggdes 1945 vid A. Selanders Mekaniska Verkstad i Bjärnum (SMV) och levererades till Ageröds torvfabrik i Stehag. När fabriken lades ner i början av 60-talet flyttades loket till ägarens andra fabrik vid Köpingemyr utanför Perstorp. Hasselfors Bruk förvärvade sedan Köpingemyr
1966. Då moderniserades loket och försågs med en Listermotor. 1981 överfördes loket till Ryttaren. På Ryttaren var man inte nöjd med loket. Motorn var för svag och gick dåligt. Loket skickades 1983 till en mekanisk verkstad i Stockaryd där man monterade en 2-cylindrig Deutzmotor, förlängde ramverket och försåg loket med hydraulisk kraftöverföring. Loket har sedan dess varit stationerat på Ryttaren och använts som reservlok.
Korta fakta om loket:
Byggår: 1920
Tillverkare: Pettersson & Öijer, Örebro
Ombyggd: I olika omgångar mellan 1920–1983. Nuvarande lok tillverkat/ombyggt 1973 av Sjölins Mekaniska Verkstad
Spårvidd: 600 mm. 500 mm till 1983
Motor: R A Lister & Company Ltd, 2-cylindrig diesel, 18 hkr
Kraftöverföring: Mekanisk. Kedjedrift på samtliga hjul
Vikt: 1520 kg
Största hastighet: Ca 8 km/tim
Lokets tidiga historia är delvis höljd i dunkel. På 1920-talet köpte Hasselfors två motorlok till Stockås och Porla från Pettersson & Öijer i Örebro. Vad vi vet är att Porlas Pettersson & Öijer-lok skickades till Nora Bil & karossverkstad (NBK) för ombyggnad till ackumulatorlok 1941. Loket levererades i november 1941 men fungerade inte till belåtenhet. Samtidigt hade ett nytt ackumulatorlok beställts till fabriken i Stockås. Detta lok levererades 1942 och fungerade till belåtenhet. Nu inledde Hasselfors förhandling med NBK om en ombyggnad av Porla-loket till samma utförande som det nya ackumulatorloket i Stockås. Tillsammans med loket sände man fyra nya hjul från Hults Gjuteri som skulle användas vid ombyggnaden. Varken hjul eller ramverk kom dock till användning utan NBK tillverkade ett lok exakt likadant som det lok som tidigare levererats till Stockås. Det som kom till användning var den elektriska utrustningen. (Detta lok är troligen Ryttarens s.k. Hasselfors-lok). Hjul och ramverk kom tillbaka och ställdes troligen undan.
Här finns en lucka i historien fram till 70-talets början. Kanske var det så att hjul och ramverk låg i malpåse fram till 1973, eller hade loket ett annat utförande på 50 och 60-talen? Vad vi vet är att loket byggdes om vid Sjölins Mekaniska Verkstad 1973. Det fick då sitt nuvarande utseende med lastbilshytt samtidigt som en
dieselmotor av fabrikat Lister installerades. Loket användes därefter vid Porlafabriken fram till nedläggningen 1983. Efter detta byggdes loket om från 500 till 600 mm spårvidd för att kunna användas som reservlok på Hasselfors andra anläggningar.
Loket kom till Ryttaren 1988 och användes då som reservlok. Loket renoverades under vintern 2011–2012 vid Forsviks Bruk.
Korta fakta om loket:
Byggår: 1962
Tillverkare: Kalinins Grävmaskinfabrik, Sovjetunionen.
Ombyggd: 1988
Spårvidd: 750 mm
Motor: Volvo D 45, 84 hkr
Kraftöverföring: Hydraulisk växellåda och kardanaxlar
Vikt: Ca 8 ton.
Största hastighet: 13,68 km/h
Övrigt: Tryckluftsbroms, radiostyrning och klimatanläggning.
Historien om loket börjar 1962. Dåvarande Svensk Torvförädling AB (STF) i Sösdala beslöt att köpa två motorlok med 750 mm spårvidd från Kalinins Grävmaskinfabrik i staden Kalinin i Sovjetunionen. Ett av loken placerades vid Vissmossen i Svensköp och det andra vid Rönneholms mosse i Sjöholmen. På dessa mossar hade omfattande spårsystem med kraftig räls byggts upp för de stora 4-axliga boggiloken. Lokens vikt var drygt 10 ton. Ingen mosse i Sverige hade tillnärmelsevis lok av denna storlek. De flesta mossar hade 600 mm spårvidd och lokvikter mellan 1-3 ton. Loken blev med åren rejält slitna och 1988 beslöts att renovera loken. Hjul, axlar och underreden behölls men resten byttes ut. Loken försågs med Volvomotorer och hydrauliska växellådor och överbyggnaden blev helt ny med bekväma hytter och luftkonditionering. Det kan förefalla märkligt att STF köpte lok från Sovjetunionen när det fanns både svenska och tyska lok tillgängliga på närmare håll. Svaret på den frågan är att STF vid denna tid hade ett omfattande kunskapsutbyte med den sovjetiska torvindustrin. Detta kunskapsutbyte följde på en lång tradition av kontakter som sträckte sig tillbaka ända till slutet av 1800-talet då den svenske ingenjören och konstruktören av torvmaskiner Ahlep Anrep var verksam i Ryssland.
Prototypen till loken av typen MD 54-4 togs fram 1957-58. Totalt tillverkades 6677 lok mellan åren 1957-1974. Loket skänktes av Econova till Föreningen Ryttarens torvströfabrik i december 2021.
Torvbanan
Banan ut till de olika mossarna har varierat genom åren. På kortan har vi ritat upp hur banan har gått och hur den går idag.
Röd och blå linje visar de banor som byggdes först.
På den blå bandelen användes hästar som dragare de första åren samt under 1:a världskriget. Banvallen är här delvis förstärkt med grus för att tåla nötningen från hästarna. Bandelen revs förmodligen upp inför utbyggnaden till Ljunghemsmossen och Eklundsmossen 1953. (De gröna och gula linjerna)
Den röda linjen revs upp någon gång i mitten av 80-talet och rälsen sändes enligt uppgift till en hobbybana i Värmland.
Grön och gul bandel revs upp under senare delen av 90-talet.
Torvbanans nådde sin största samtidiga utbredning mellan åren 1953-1985 och var då totalt 11,5 km lång.
År 1965, efter Hasselfors köp av Ryttaren, byttes räls och slipers på det dåvarande stamnätet ut. Den äldre rälsen med en vikt av 5 kg/m ersattes då av räls med vikten 7 kg/m. Svart färg markerar banans nuvarande längd som uppgår till tre km.
Ord.f Karl-Hugo Fogelberg
